Bokrecension; Our Smallest Towns

 

Ju äldre jag blir desto mindre angeläget känns det mig att ständigt meddela mina åsikter utåt. Ja jag vet att några av er drar en lättnadens suck men tänk vad trevligt det blir nu att få ett boktips 😉omslag_1500

Boken heter:

Our Smallest Towns
Big Falls, Blue Eye, Bonanza,
& beyond
Foto och text av Dennis Kitchen och en introduktion av Garrison Keillor.
Boken är utgiven 1995 av Chronicle Books, San Francisco.
112 sidor.
ISBN: 0-780811 809023
Fotografen och tillika författaren har rest genom USA uppsökandes de små städer med lägst antal invånare. Från Alabama till Wyomming, 50 stater.

 

Bilderna är vackra sepiatonade svartvita bilder i panoramaformat. På bilderna ses invånarna i och framför sina små städer. Invånarantalet varierar från några enstaka invånare till populationer på runt hundra och med som mest litet över sexhundra invånare.

 

Bilderna berättar om ödslighet, döende, men också om stolthet, födelse och glädje. Vi möter invånare, ja människor i kortare texter till varje bild. Människor som berättar något om staden och dess invånare. Jag får nästan lust att bosätta mig i några av städerna.

 

På en av bilderna finns ingen människa med. Det är en folktom stad, population: 0 Hoot Owl, Oklahoma.

 

En spännande bok som visar och berättar om små samhällen, främmande från våra samhällen här i Sverige men ändå så lika. Det är baksidan på det urbana USA. Det är landsbygden, glesbygden. Det är trevligt och det är underhållande. Det är en historia jag inte sett berättas tidigare.

 

Jag rekommenderar varm denna trevliga och vackra bok där dokumentärt möter konst, där det vackra lyser igenom och bär upp det rent dokumentära.

uppslag_1500

Hatet inifrån

Monstret tittar fram. Monstret i mig, i oss alla, som tittar fram ibland med allt sitt hat och sin intolerans. Denna primitiva del i oss som bär människans sämsta sidor. Människans fulaste ansikte som motvilligt visar sig för att betraktas, intolerans och hat.

Ur fokus

Några tankar från igår.

Jag läser i dagstidningar och ser på nyheter att var tredje ungdom kan tänka sig diktatur. Media försöker förklara detta med bla låg utbildning.
Jag ser på ett annat sätt.

Jag tror många unga idag känner hopplöshet. Svårt att få arbete och ännu svårare att få lägenhet. Otryggare tillvaro över lag jämfört med en eller två generationer tillbaks. Nedskärningar i den offentliga sektorn, hetsjakten på sjuka, sjukskrivna och arbetslösa. En regering (demokratiskt vald) som inte kan hantera situationen, som skapar större klyftor i samhället.

Dessa saker skapar tankar hos ungdomarna, sunda tankar, om vad som är rätt och vad som är fel. Detta i sin tur resulterar i värderingar. Dessa värderingar går då ofta stick i stäv med nuvarande regerings omoraliska åtgärder och politik.Unga idag ser hur djupt omoralisk den sittande regeringens politik är och hur stora klyftor och problem i samhället den politiken skapar.
När man så ser hur omoraliskt den demokratiskt valda regeringen agerar är det lätt att ifrågasätta demokratin som ett instrument för att nå ett moraliskt rättvist samhälle. Då är förståelsen för att det inte är statsskicket som är av avgörande betydelse utan den personliga individuella moralen inte långt borta.

Det är då lätt att inse att det vore bättre med en moralisk diktator än en omoralisk demokrati.

Moral står över statsskick just för att moral är något konstant, något absolut medan statsskick är konstruerat av människor med varierande moral.

Vad är då moral? Jag skulle vilja säga att moral är ren kärlek. Den högsta moralen är alltså att älska alltet lika mycket. Fullständig allkärlek.

Att sträva efter den sortens moral i dagens politik låter sig dock inte göras men att ha högre krav än den miniminivå vår sittande regering idag presterar är ett sundhetstecken. Det är det jag tror våra unga idag visar, sundhetstecken.