Ur fokus

Några tankar från igår.

Jag läser i dagstidningar och ser på nyheter att var tredje ungdom kan tänka sig diktatur. Media försöker förklara detta med bla låg utbildning.
Jag ser på ett annat sätt.

Jag tror många unga idag känner hopplöshet. Svårt att få arbete och ännu svårare att få lägenhet. Otryggare tillvaro över lag jämfört med en eller två generationer tillbaks. Nedskärningar i den offentliga sektorn, hetsjakten på sjuka, sjukskrivna och arbetslösa. En regering (demokratiskt vald) som inte kan hantera situationen, som skapar större klyftor i samhället.

Dessa saker skapar tankar hos ungdomarna, sunda tankar, om vad som är rätt och vad som är fel. Detta i sin tur resulterar i värderingar. Dessa värderingar går då ofta stick i stäv med nuvarande regerings omoraliska åtgärder och politik.Unga idag ser hur djupt omoralisk den sittande regeringens politik är och hur stora klyftor och problem i samhället den politiken skapar.
När man så ser hur omoraliskt den demokratiskt valda regeringen agerar är det lätt att ifrågasätta demokratin som ett instrument för att nå ett moraliskt rättvist samhälle. Då är förståelsen för att det inte är statsskicket som är av avgörande betydelse utan den personliga individuella moralen inte långt borta.

Det är då lätt att inse att det vore bättre med en moralisk diktator än en omoralisk demokrati.

Moral står över statsskick just för att moral är något konstant, något absolut medan statsskick är konstruerat av människor med varierande moral.

Vad är då moral? Jag skulle vilja säga att moral är ren kärlek. Den högsta moralen är alltså att älska alltet lika mycket. Fullständig allkärlek.

Att sträva efter den sortens moral i dagens politik låter sig dock inte göras men att ha högre krav än den miniminivå vår sittande regering idag presterar är ett sundhetstecken. Det är det jag tror våra unga idag visar, sundhetstecken.